"Jag vill ha något som:

· kan hjälpa mig få ut aggression
· har starka färger
· kan användas många gånger
· gör ljud
· får mig att glömma Kent och tiden

(---) Där står en leksak som jag känner till från det jag var liten.
Läs mer

Är boken inne: Östgötabiblioteken

"Jag vill ha något som:

· kan hjälpa mig få ut aggression
· har starka färger
· kan användas många gånger
· gör ljud
· får mig att glömma Kent och tiden

(---) Där står en leksak som jag känner till från det jag var liten. Den har potential att uppfylla alla punkterna på listan.
Det är en bultbräda."

Bokens berättare genomgår en kris. På sin 25-årsdag förlorar han mot sin storebror i ett parti krocket hemma hos deras föräldrar. Det var droppen som får bägaren att rinna över och hans värld rasar samman. Han grubblar över allt möjligt i tillvaron och letar efter något att tro på. Ett av hans hjälpmedel i krishanteringen är ovannämnda bultbräda.

För mig är det omöjligt att inte falla pladask för det genomsympatiske berättarjaget och för Erlend Loes naiva och lakoniska stil. Men det är något mer, något magiskt mellan raderna som gör mig så fascinerad av den här boken. Jag tror det är en skickligt förmedlad känsla av vardagens tillräcklighet och de små sakernas storhet och den dröjer sig kvar långt efter avslutad läsning.

Det kan tilläggas att jag inte tror att man behöver vara man och ha passerat 25 år för att känna igen sig i berättarens grubblerier. Alla har nog någon gång känt som honom och kan därför få behållning av den här oerhört varma och underhållande berättelsen.

Är boken inne: Östgötabiblioteken